Band:
Peter (Guitars, Bass, Vocals)
Paul (Drums)
Spide (Guitars)
Hal (Bass, joined after recording)
Discography:
The Ultimate Incantation (1993)
De Profundis (1995)
Black to the Blind (1997)
Litany (2000)
Revelations (2002)
The Beast (2004)
Impressions in Blood (2006)
Necropolis (2009)
Guests:
Krzysztof "Siegmar" Oloś –keyboards
Harry Maat –backing vocals
Info
Wojciech Wiesławski – production, sound engineering, mix, mastering
Sławomir Wiesławski – production, sound engineering, mix, mastering
Rafał Konopka – sound engineering assistant
Zbigniew M. Bielak – cover art, layout
Released 2011-08-12
Reviewed 2011-09-06
Links:
vader.pl
myspace
youtube
nuclear blast
’Welcome to the Morbid Reich’ består av 12 spår och 37 minuters speltid. Sedan förra studioalbumet är det bara två medlemmar som står kvar i bandet och huvudfokus ligger naturligtvis på den som grundade bandet – ”Peter” Piotr Wiwczarek. Rösten, gitarren och på detta album även handhållare av basen. Sångmässigt låter Peter precis som han alltid gjort – som en hickande groda som slagit knut på tungan. Han har en enformig och tråkig röst som inte ligger långt ifrån det mörka registret av en öl-rap. Musiken är som vanligt pansarvagnsliknande med vrålande distade gitarrer ovanpå. Dödsmaskinen rullar absolut igen.
Ska vi gå in på det negativa är det mest uppenbara som slår mig trummorna, som låter matta och intetsägande. Det finns ingen riktig poäng med dem, känns det som – istället upplever jag trummorna som allt för sammanflytande och stillastående – likt en sandal som ingen har på sig. Vader brukar normalt sett imponera på trummorna, men här låter det faktiskt riktigt ointressant istället. Rytmsektionen i allmänhet känns ganska idéfattig, som att de bara tagit inspelningsbanden från de tidigare skivorna och lagt på nya ledinstrument och sång. Det enda som räddar det från att bli allt för fruktansvärt enformigt är ledgitarrerna. Här finns det melodier och de känns mer välorganiserade och strukturerade (vilket är positivt) än rytmgitarrerna, basen och trummorna – även om de ibland kastas in i musiken väldigt slumpartat, känns det som.
Det finns även några spår med lite keyboards, främst då introt Ultima Thule och introt för sista spåret - They Are Coming. Personligen får dessa spår mig att osökt tänka på Dimmu Borgir mer än Vader, bedöm själva om ni ser det som positivt eller negativt. Min känsla efter att ha lyssnat på dessa trettiosju minuter är ”hur fan kan de INTE lyckas att göra en skiva som är intressant ens 37 minuter?”. Jag har spelat igenom skivan tio gånger och jag känner mig bara mer och mer less på skivan för varje gång jag hör den. Det kommer från någon som äger flera album med Vader, så kom inte och döm ut mig som någon som inte förstår bandet.
Tyvärr måste jag säga att som med den mesta andra Polska death metal som fortfarande försöker ta över Europa och skapa sitt egna tredje rike har tiden tickat ut för Vader. Det finns helt enkelt inte mer att mjölka ur dödsmaskinen – det blir inte bättre än så här och vill vi höra något som låter så här har vi redan ’Litany’ och ’Revelations’ och alla andra album mellan dem och detta som redan låtit ungefär likadant. Det verkar som att det var så långt Vader kunde utveckla sig själva – allt efteråt har bara varit bonus för de som gillade det. Inte lika kul för de som vill höra utveckling.
HHHHHHH
