Band:
Markus Karlsson (Vocals)
Stefan Brändström (Guitars, Sitar & B Vocals)
Johannes Borgström (Bass Guitar, Organ, Pianet & B Vocals)
Robert Eriksson (Drums, Percussion & B Vocals)
Discography:
Debut
Guests:
Victor Hvidfeldt (Violin)
Cecilia Radkiewicz (Cello)
Nils Janson & Linus Lindblom, a.k.a The Honkeys (Horns)
Info
Made in the Dustward, Stockholm in 2010.
Produced & engineered by Brainstrum, assisted by Johannes Borgström.
Mixed at Riddarborgen, Stockholm by Frans Hägglund.Mastered by Magnus Lindberg.
Released 2011-04-01
Reviewed 2011-04-06
Links:
trampmaterial.com
myspace
killer kobra
Ja, men om det är så skivan låter så kan vi väl sammanfatta recensionen där, packa ihop och gå hem. Nej, inte riktigt så fort. Till att börja med har denna beskrivning inte gått in alls på om det skulle vara bra eller dåligt det vi hör. All credit till skivbolaget för detta eftersom skivbolag annars brukar hylla vartenda skivsläpp som om det vore tidernas mest betydelsefulla, unika och bästa någonsin – hur kassa skivorna än är! Det vi bjuds på av Tramp är alltså någon form av bål där gammalt blandats med ännu äldre och det brukar ju vara positivt om vi pratar antika möbler eller hus men när det kommer till musik är det inte alls lika självklart. Jag tillhör inte den grupp som fyller mina recensioner med referenser till hur det var bättre förr när gäng som T-rex och andra dinosaurier lät mest och bäst. För mig känns det som en svår sak att ge sig in på, att göra den här typen av äldre musik. Det krävs verkligen något utöver det vanliga för att man ska lyckas bra med att göra den typen av musik som hundratals band redan släppt tusentals skivor i. Framförallt är det svårt att sticka ut och särskilja sig från det som redan finns. Ett knep är att som Tramp blanda, men risken är då att man fastnar i samma ravin som Bonafide snubblat ned i – att bara klippa och klistra istället för komponera. Den självklara frågan vi kommer till är således om Tramp trots de taskiga förutsättningarna lyckas sätta ihop något som låter bra, eget och framförallt inte uttjatat trots att det ska låta gammalt.
Innan jag började skriva denna recension var jag bara tvungen och gå in och kolla om bandet var inbokade som en av attraktionerna på Jurassic Park, men det var dem inte. Däremot säkert flera av bandets inspirationskällor – som Joan Jett & The Blackhearts, Kansas, Thin Lizzy, Molly Hatchet och Doc Holliday för att nämna några. Jag tycker dock att Tramp skulle passa väldigt bra på just Sweden Rock Festival eftersom det låter som just gammal rockmusik gjord på gammalt sätt. Lite rockabilly och lite Hammondorgelrock och även lite grådaskig ljudkvalité. Personligen ser jag dock inget roligt alls i denna skiva, men det beror nog i första hand på att jag inte är ett fan av denna typ av musik. Det är egentligen inte bandet det är fel på för såvitt jag kan avgöra låter det välspelat och helt okej men det förutsätter liksom att du gillar den här typen av musik. Den lyckas i alla fall inte locka över mig från pessimisterna. Jag känner lika mycket efter tio spelningar som en att jag egentligen inte vill sitta och lyssna på detta men jag måste nog erkänna att det problemet nog ligger mer hos mig än hur de spelar. För den som gillar dinosauriemusik är det nog kalas!
Helt klart är det inte uselt i alla fall och bland sabeltandande tigrar, mammutar och andra djur som är förfäder till de som lever idag går det nog hem lika bra som en guldinpräglad psalmbok hos en nunna. Jag gillar det inte personligen men det är utan tvekan en godkänd skiva. Betyget blir dock inte högre än svagt godkänt eftersom jag tror den får svårt att locka särskilt bra över genregränserna. Hoppas ni som nu tagit er igenom hela recensionen kan förlåta mig för att jag kastat bort er tid med att inte komma fram till någonting annat än just det som skivbolaget skrivit och som stod i första stycket. Men det är ungefär så jag upplever den här skivan – ju fler gånger jag lyssnar desto mer känner jag bara att vad jag tyckte första gången fortfarande gäller: att albumet inte är för mig och kommer aldrig att bli det.
HHHHHHH
