Band:
Adrie Kloosterwaard - Vocals
Erwin Harreman - Guitar
Bas Brussaard - Guitar
Alesa Sare - Bass
Paul Beltman - Drums
Diskography:
Cadaver Pleasures (2008)
Nemesis Enforcer (2009)
Info
Produced at Soundlodge Studio w Jörg Uken
Released 2011-05-27
Reviewed 2011-07-27
Bandets ursprungliga idé var att mixa den moderna dödsmetallens produktion med den brutala traditionella dödsmetallen, vilket jag tycker att man kan säga att bandet gör. Det är rejält tungt, sången är mörk och grymtande och för det mesta går det snabbt och spelas stenhårt och mörkt. Om du hört Sinister där Aad sjunger till vardags kan jag säga att det låter ganska likt detta band, även Morbid Angel eller Nile kan sägas vara ganska lika Supreme Pain. Det låter som den traditionella dödsmetallen från förr men lite moderniserad, som en remake av en äldre film kanske man kan beskriva det. Det finns en del melodiösare partier mitt i det toksnabba trumsmattrandet och turboriffandet, men de kan mer sägas vara kortare andhämtningspauser än något annat. På det hela taget slår inte den här skivan mig direkt som den mest varierade jag hört i livet. Divine Incarnation har tio spår och tidtagaruret hinner passera förbi 47 minuter innan den sista tonen tystnar.
Så vad säga om Divine Incarnation? Jag tyckte Sinisters senaste album var rätt bra faktiskt, lite sådär lagom varierat och melodiöst så det borde ju finnas potential att detta skulle kunna vara bra även det. Introspåret lovar gott med riktigt trevlig melodi och stämning men när första riktiga spåret inleds kommer det där klassiska dödsmetalliga, banka så hårt och snabbt det går på trummorna, spela gitarr och bas så att strängarna går av och vråla som in skadeskjuten demon. Det är onekligen hårt men det är inte direkt så att det är något annat, det är bara hårt och segt. Det finns alldeles för lite variation för att göra 47 minuter uthärdliga och dessutom tycker jag att det inte direkt andas av någonting egensinnigt, någonting som kan stå ut bland alla andra som gör samma typ av musik, det känns lite grann som de söker att vara ett traditionellt dödsmetallband som låter som ett traditionellt dödsmetallband. Var är ambitionen?
Produktionen och ljudet är ändå okej, inte som den gamla dödsmetall de valt att emulera. Tack och lov för den saken och det finns också några element som är helt okej så helt uselt är det inte. Jag kan dock omedelbart tillägga att det inte direkt är bra heller så godkänt med ett stort minus från min sida, jag tror dock att det är något som tilltalar inbitna fans av tidigare nämnda band och det kanske bara är det bandet söker vara. Så om du är fan av något av alla dessa traditionella dödsmetallband kanske detta är något att kolla upp, om du inte är det är kanske detta något att inte kolla upp.
Kort sagt är Supreme Pain och deras Divine Incarnation traditionell dödsmetall med modernare produktion, det är hårt, brutalt och segt. Personligen tycker jag inte att Supreme Pain gör någonting för mig och deras senaste album tillför egentligen ingenting till den samlade musikaliska skatten. Jag skulle rekommendera Sinisters senaste alster framför detta om du söker ny traditionell dödsmetall.
HHHHHHH
