Band:
Ville Laihiala - Vocals, Guitars
Antti Remes - Bass
Marco Sneck - Keyboard
Tarmo Kanerva - Drums
Discography:
Escapexstacy (2003)
Lust Stained Despair (2006)
A Dead Heavy Day (2008)
Of Rust and Bones (2010)
Guests:
Anette Ellesgaard - background vocals
Info
Recorded at Antfarm Studio in Århus, Denmark with producer Tue Madsen
Released 2011-04-27
Reviewed 2011-05-04
Links:
poisonblack.com
myspace
hype records
Ville som sjunger i bandet är före detta Sentencedsnubbe och man kan faktiskt säga att det låter en del som Sentenced, men också låter det en del som bolagskompisarna i Blake, kanske är därför som det svenska promotionbolaget valde att kalla dem Poisonblake, för att de är en giftigare version av bandet jag nyligen recenserade. Det betyder att det lite åt gothhållet, för er som inte har någon som helst aning om vad goth och sådant kan tänkas vara kan jag väl säga att det är lite grann i riktning mot finska bandet Him och om inte det säger något heller så kanske det kan sägas vara lite mörkare form av klassisk heavy metal, gärna med mycket keyboardinslag och lite sådär. Poisonblack är dock faktiskt ganska rakt på, inte så många krusiduller även om det finns en del ambitiösare inslag på Drive. För er som ändå gillar bandjämförelser, vad tycker ni om Sentenced Light? en mer positiv och inte lika tung version av Sentenced kan man nog säga, när allt kommer omkring kostar ju sig Ville faktiskt på ett leende i slutet av videon.
Nämnda videospår är faktiskt riktigt, riktigt bra och hade skivan bara bestått av spår av den kalibern hade det varit givet med höga poäng. Tyvärr infrias dock inte singelns löfte sådär helt tillfredsställande även om Drives spår generellt sätt är bra så tycker jag att det saknas en del för att jag ska vara riktigt positiv. För mig känns merparten av spåren på skivan bra men ganska alldagliga och de når aldrig riktigt fram till mig som lyssnare och det är förstås någonting jag alltid vill att skivorna jag lyssnar på skall göra. Det enda spår som jag riktigt gillar är singeln Mercury Falling som är riktigt bra annars är det som sagt någonstans i mellanregistret vi finner Poisonblack, bland alla dessa band som inte är dåliga men inte heller riktigt bra, så de sticker liksom inte ut i endera riktningen. De finns där och gör rätt bra musik men de träffar inte riktigt rätt även om spår två på denna skiva som sagt fick mig att nästan tro att det skulle bli något riktigt spännande.
Inte mycket att vare sig skriva hem om eller avfärda som dåligt med denna Drive, Giftsvart lyckas göra en skiva som har ett riktigt grymt spår och nio bra spår som inte förmår att ensamt bära någonting men som fungerat bra som utfyllnad på en bra skiva, men då förstås bara något enstaka och inte nio.
I slutändan tycker jag att denna skiva är helt okej, det finns ingenting dåligt med den, den har ett gott sound och bra låtar men det känns som att något saknas när det egentligen bara finns två minnesvärda låtar vilka är singelspåret Mercury Falling och From Now-Here to Nowhere, annars är det låtar som bara passerar förbi längs motorvägen. Det kan faktiskt liknas med att köra bil en längre sträcka där större delen av skivan motsvaras av just motorvägskörning, helt okej, du kan hålla en bra hastighet och så vidare men vägen är rätt rak och händelselös. Det finns dock en del av skivan som motsvaras av den där riktigt roliga sträckningen med kurvor, krön och så vidare med riktigt bra vägyta där du bara ger allt du kan och känner hur kul aktiv körning faktiskt kan vara.
Så om du tycker att motorvägsåkning är det bästa som finns då är detta helt klart din grej, om du däremot gillar lite mindre och mer spännande vägar då finns det inte lika mycket för dig men det finns i alla fall lite. Slutligen kan jag väl sammanfatta med att säga att det är bra men jag tycker nog att de skulle tagit ut svängarna betydligt mer.
HHHHHHH
