Band:
Jakob Reinhard - Vocals
Sebastian Kellgren - Vocals
Erik Sundquist - Guitar
Tobias Ericson - Guitar
Viktor Alasalmi - Bass
Robin Duvfors - Drums
Discography:
Debut
Guests:
Info
Produced by William Blackmon
Released 2011-09-23
Reviewed 2011-09-28
Musikaliskt kan man ju tänka sig att det är något revolutionerande med ett band som vissa prisar som Sveriges bästa, dödsmetall-/hardcoreblandning är i alla fall vad de har att erbjuda. Stenhårt och energiskt är två ord som kan beskriva hur det känns att lyssna till Last View, hörselförstörande är ett annat ord som kan stämma in väl om du väljer att spela högt. Något revolutionerande kan det knappast sägas vara, snarare arketypiska enligt det typiska moderna format som kommer alltmer. Bandet har två sångare, vilket jag inte hade någon aning om förrän jag läste om den saken, sången är mestadels i den gormande, kraxande, skrikande stilen. En recension beskrev det som förutsägbart och deras musik som en bild att måla efter siffror och så vidare, inte i positiva ordalag när det gällde bandets musikaliska kunnande. Denna recensent har väl också ganska rätt i sak eftersom det är väldigt typiskt för den så kallade metalcore musik som verkar bli alltmer populär. Vinylskivan med sina två bonusspår tar lite mer än 38 minuter att spela igenom, tolv spår har vinylversionen vilken är den vi fick låtarna till.
Energiskt är vad det är, helvetiskt är ett annat ord jag kommer att tänka på när jag lyssnar på detta album. Jag försökte komma på något positivt att inleda med men det verkar som att vissa recensenter lyckas med det medan jag står där och försöker tänka ut något som jag inte kan hitta. Visserligen är det väl hyggligt för vad det är men vad det är, är väl egentligen inte något som imponerar i sig.
Ungefär här skrev en recensent om detta album: ”faktum är att jag är lite trött på att höra kopior av något som från början var trasigt” och det är något som faktiskt beskriver hur jag ser på detta också. Allvarligt talat är det ganska dåligt, allt drunknar i ett konstant bankande och hysteriskt skrikande vilket är ungefär lika roligt att lyssna på som att få magsjuka. Det är onekligen inte lätt att hitta något positivt rörande detta album, men det finns ett par prylar jag kommer att tänka på. Skivomslaget är rätt snyggt faktiskt och albumet är inte längre än 39 minuter vilket gör att plågan att ta sig igenom det faktiskt är okej. Det finns också några intressanta idéer och några hyfsade partier här och där men knappast något att skriva hem om.
Sista blicken heter bandet i översättning och det är egentligen vad denna recension borde vara vad detta album anbelangar eftersom det inte finns någon direkt anledning att ge den en ytterligare blick, om du nu inte gillar metalcore med massor av energi och tyngd förstås eftersom det då säkert är jätteskoj om man ska tro hur albumet recenserats. Jag spolar dock ned albumet i den virtuella toalett som jag skapade enbart för detta album.
HHHHHHH
