Band:
Andraz
Aris
Miran
Pijoe
Valter
Discography:
Debut
Guests:
Info
Released 2011-05-28
Reviewed 2011-10-08
Links:
hellcrawler.com
myspace
reverbnation
bandcamp
hollow earth
Death’n’roll kallas tydligen genren, det finns några utövare av densamma, de mest kända är kanske Entombed. Hellcrawler kan beskrivas som hård tung rock’n’roll som är så tung att sången vrålas fram och instrumenteringen är brutal och aggressiv. Produktionen känns billig och ljudbilden är minst sagt smutsig, ungefär som att de varit ute i sagda ödemark för länge för att kunna minnas en civiliserad tid då musik gärna putsades och granskades under mikroskop för att få bort alla brister. Det är ofta svårt att uttyda vad sångaren önskar då hans sång gärna tenderar till att bara bli läten där ord knappt existerar, dessutom är rösten och röstläget detsamma genom hela albumet, där finner vi inte mycket variation. Egentligen inte speciellt mycket i låtarna heller då de är brutal rock’n’roll med ganska medryckande energiskt utförande, det är inte speciellt hårt eller tungt och ljudbilden tenderar till att dränka allt i sitt ganska stereotypa och gammalmodiga utförande. Att bandet precis som vi gillar att säga ”less is more” verkar ganska sannolikt med tanke på att albumet inte är längre än trettio minuter långt och dessa trettio minuter fördelas över tio spår.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om detta band, jag tycker det talade introt lovar väldigt mycket mer än vad albumet sedan lyckas hålla. Det stora problemet jag har med detta albumet är att ljudbilden känns som den är köpt på Rusta eller Överskottsbolaget, det låter billigt och som att de lagt två små hörlurar i en aluminiumburk och spelat upp albumet i burken och samtidigt sänkt ned en mikrofon och spelat in albumet och sedan släppt till allmänheten, så låter det. Inget ont om aluminiumburkmusik och Hellcrawler lyckas väl med en del låtar på detta album. Andra spåret Rattlesnake Tavern är till exempel ett lyckat spår, medryckande och kul att lyssna på trots den inte alltför briljanta ljusbilden, samma sak gäller för titelspåret.
Jag kan dock inte trots att det finns en del jag gillar, säga att det är ett bra album eftersom jag inte gärna vill lyssna på albumet trots att det är dags att spela det, jag försöker hitta skäl att lyssna på något annat. Jag ska dock vara ärlig och säga att jag inte alls gillar musik med dåligt ljud och det är just vad Hellcrawler har. Det är nästan som de stått i skallerormsbaren den där dagen kort efter apokalypsen och spelat för ett fåtal halvt lemlästade offer ur denna katastrof, detta spelades då in av Werner Von Platen från Bremen i vad som en gång var tyskland (med litet T) och sedan spelades det upp i ett par hörlurar inuti en rostig aluminiumburk, samtidigt som det spelades upp i burken spelades det också in och vips så var Wastelands född. Från ödemarken in i finsoffan eller den skinande vita musikspelaren, det fungerar inte för mig. För få låtar får mig att stanna till och tänka att: ”det här var ju bra” jag tar dock med mig Rattlesnake Tavern för att det är en bra dödsrocker.
För att sammanfatta Wastelands kan jag säga att det är en okej skiva, ljudbilden är lite för rostig, sången är lite för monoton och låtmaterialet är lite för lite varierat för att jag ska säga att det är mer än okej. Spår två Rattlesnake Tavern och titelspåret är dock värda att hyllas lite grann, det är väldigt bra spår som står sig starka trots att de spelats in från en rostig aluminiumburk, panta mera så slipper vi sådana ljudbilder i framtiden.
HHHHHHH
