Band:
Marco Kern (Rhythm Guitar & Vocals)
Dominik Eder (Bass Guitar)
Matthias Mai (Drums)
Rene Auer (Lead Guitar)
Diskography:
Debut
Info
Mix and mastering by Andy Laroque
Released 2011-05-27
Reviewed 2011-07-02
Links:
garagedays.at
myspace
massacre
En känsla är att fyra överlevande icke-självmordsbenägna (antagligen) österrikare fortfarande lever kvar i en svunnen tid när hårdrock var häftigt och rebelliskt, när musik fortfarande väckte anstöt bland oroliga föräldrar och så vidare. Det känns som att de sökt en rå, aggressiv känsla i sin musikaliska jakt eftersom Garagedays musik är lite grann som någonting rockmusiken en gång varit och fortfarande kan vara, en romantiserad bild av den råare hårt rockande musiken. Med tio spår och strax över 40 minuter musik rockar dessa österrikare som att det skulle vara deras sista dag i livet och vid en snabbtitt på skivomslaget kommer ju frågan, varför Florida?
Produktionen till detta album känns lite grann som en nyckel till storheten i det. En produktion signerad välkända Andy Laroque, det som är så bra med denna produktion är sättet den förmedlar hårdrockens råhet och skitighet samtidigt som det ändå känns professionellt och modernt. Det skulle kunnat ha kommit från något thrashmetallband från den erans storhet, det är skitigt och rått nog för den saken men samtidigt känns det för modernt och för fräscht för att kunna vara det. Kanske en modern återkomst av en svunnen storhetstid för thrashmetallen, kanske ett nytt Accept vilket känns som ett band det är ganska enkelt att dra paralleller till när det gäller Garagedays. Visserligen har inte sångaren samma skrikigt gälla röst som Udo men just den övergripande känslan och råheten är där.
Kanske har den musikaliska råheten något att göra med det mörka lyriska tema som bandet förmedlar. Det är tematik som behandlar de mörkare områden som finns i vårt samhälle, ibland förmedlas den känslan genom högtalarna till mig som lyssnare. Samtidigt är det inte så att detta lyriska tema överskuggar allt eftersom bandet skapar väldigt bra musik också. Jag trodde att när jag såg bandets skivomslag och logotyp att det skulle vara något hafsigt producerat och beigt thrashigt som inte skulle göra någon glad. Det är tungt och rått producerat, thrashigt men väldigt bra.
Överraskande och bra, tungt, hårt och rått är alla adjektiv som kan användas för att beskriva den musik som Garagedays skapat i och med sitt debutalbum som går under namnet Dark and Cold vilket jag antar är fallet för en okänd vit man från Florida.
HHHHHHH
