Band:
Daniel "Fuchs" Täumel - guitars, vocals
Volkmar "Volk-Man" Weber - bass, vocals
Mark "Dr. Pest" Szakul - keyboards
Georg "Sir G." Lenhardt - drums
Adrian "Ady" Vogel - guitar
Discography:
Soft & Stronger (1997)
Allegro Barbaro (1999)
All You Need Is Love (2000)
Have a Nice Trip (2003)
Samurai (2004)
Riders on the Storm (2006)
Licht (2008)
Guests:
Info
Released 2011-02-25
Reviewed 2011-02-09
Links:
die-apokalyptischen-reiter.de/
myspace
youtube
nuclear blast
Som jag redan sagt är dessa ryttare baserade i den så kallade folkmetallen, från början utgick de mer från det extremmetalliska medan de nu mer tonat tillbaka den saken och är mer återhållna med de allra tyngsta elementen, men spår av rötterna kan fortfarande höras i en del av materialet på denna skiva. För er som tycker att jag ska namedroppa ett band som låter liknande kan jag väl säga Nachtgeschrei som även de sjunger på tyska och spelar folkmetall med folkmusikaliska instrument och så vidare. Nachtgeschrei är dock mer melodiösa än ryttarna (jag skriver ryttarna eftersom jag inte orkar skriva hela namnet).
Att de sjunger på tyska är något jag förstås diggar skarpt, det tyska språket fungerar riktigt bra för musik av det här slaget och denna skiva är inget undantag till en sådan regel. Jag kan också säga att jag gillar den här galna blandningen mellan de olika stilar som trängs i ryttarnas musik. Det vrålas ibland, det riffas på black metal manér och sedan kommer något supermelodiöst innan det går tillbaka till det tunga, och sådant med olika variationer förekommer skivan igenom.
Sången är raspig och egentligen ingen vidare sångröst, men i denna folkmusikaliska känsla som bandet målar upp fungerar det riktigt bra. Överlag känns det som att bandet har en bra balans i sin musik och allt känns väl genomfört och väl utfört på skivan och jag kan inte hjälpa att nynna med i en del av vad jag hör. När jag lyssnat färdigt inser jag dock att jag inte har något av det kvar i mitt medvetande, det är som att bandet bara försvinner så snart skivan är färdigspelad. Jag saknar det där riktiga hitspåret som jag så gärna önskar på många skivor, det avslutande elfte spåret Ein Liebes Lied är bra, inget snack om den saken men den är bara inte bra nog för att verkligen vara en hit, inledningen är också skön och leder mig väl in i vad jag har att lyssna på. Men det kan inte på allvar gripa tag i mig och verkligen greppa mitt medvetande på samma sätt som till exempel Nachtgeschreis Ardeo som kom förra året. På något sätt känns det som att Die Apocalyptischen Reiter gått lite på säkerhet på denna skiva och gjort en stabil men inte så där överdrivet spännande skiva.
Ett intressant band, ett mycket fantasifullt och samtidigt vansinnigt band som tyvärr spelar alldeles för mycket på säkerhet när de skapar Moral & Wahnsinn. Det är en bra skiva med elva intressanta spår men för mig saknar den det där lilla extra och då menar jag inte medeltidsinfluenser eller tysk sång, utan det där lilla obeskrivbara extra som de bästa skivorna har.
Nåväl, inget mer moraliserande från mig nu, jag ger denna skiva ett godkänt betyg, det vore totalt vansinnigt att ge ett högre.
HHHHHHH
