Band:
Mikael Stanne (Vocals)
Niklas Sundin (Guitar, Art & design)
Martin Henriksson (Guitar)
Michael Nicklasson (Bass)
Anders Jivarp (Drum)
Martin Brändström (Kb & electronics)
Diskography:
Skydancer (1993)
The Gallery (1995)
The Mind's I (1997)
Projector (1998)
Haven (2000)
Damage Done (2002)
Character (2005)
Fiction (2007)
We Are the Void (2010)
Guests:
Info:
Fredrik Nordström (prod. & Audio eng.)
Patrik J. Sten (Audio engineering)
Göran Finnberg (master)
Achilleas Gatsopoulos (Video)
Cabin Fever Media (Co-Art direction & design)
Released 2002-07-22
Reviewed 2011-02-06
En person som fått huvudet avhugget pryder omslaget till 'Damage Done', Dark Tranquillitys sjätte fullängdare sedan starten 1989. Har man huggit huvudet av någon kan man absolut tala om att skadan är gjord, det är knappast troligt att man lyckas rätta till en sådan sak... om det skulle hända.
Jag älskar Dark Tranquillity, det är ett av mina favoritband och får jag välja ett svenskt band som är mitt favoritband är det nog tal om utklassning. De är helt enkelt överlägsna på det dem gör och de senaste två albumen jag recenserat med bandet har fått sex respektive sju poäng av sju möjliga. 'Damage Done' kom före dessa och var den första skivan jag köpte med Göteborgarna, faktum är att det t.o.m. är en av de första death metalskivorna jag köpte någonsin.
'Damage Done' har inte lika mycket elektronik som 'Projector' och 'Haven', men det har fortfarande väldigt mycket av det. Det främsta vapen Dark Tranquillity har är deras fenomenala melodibyggen som på denna skiva är klart bättre än någonsin. Tidigare har låtarna varit en aning osammanhängande i övergångar och låtpartier men här har Dark Tranquillity fått till varje låt helt suveränt. Bäst melodier av alla har låtarna Monochromatic Stains, The Treason Wall och titelspåret, även om den instrumentala avslutningen Ex Nihilo och inledande Final Resistance lämnar starka intryck de med. Faktum är att alla låtarna är riktigt bra, det finns egentligen ingen låt jag inte anser att bandet lyckats med. Normalt brukar det ju annars alltid finnas någon låt som är lite tveksam men 'Damage Done' är helgjuten med endast bonustoppar.
Den melodiösa death metal Dark Tranquillity var med och la grunden för i tidigt 90-tal, tillsammans med band som In Flames och At the Gates har egentligen bara blivit bättre och bättre hela tiden. 'Damage Done' låter inte särskilt brutal vid en första anblick p.g.a. den välpolerade ytan, trots att alla låtar är riktigt hårda och aggressiva om man bara lyssnar bortom den kristallklara produktionen. Där bakom finns nämligen en oerhört arg och tung musik som bara ger sken av att den är mer civiliserad än den egentligen är. Stanne gurglar naturligtvis på riktigt ordentligt, men även han låter lite mer välpolerad än tidigare (och senare för den delen). Han blandar inte riktigt in klarsången på samma sätt som han gjorde på 'Haven', men även om han inte sjunger med klarsång någonstans så growlar han ändå på ett sätt så att det inte alltid upplevs som direkt growl. Samtidigt har vi låtar som inledande Final Resistance där det låter extremt aggressivt så blandningen finns där även nu, även om den ser lite annorlunda ut mot de senaste skivorna.
I slutänden upplever jag ändå Dark Tranquillity som allra bäst när de som i Cathode Ray Sunshine brister ut i fullständigt makalösa elektroniska partier som uppriktigt sagt är mer njutbara än sex. Total extas. 'Damage Done' är fylld med riktigt hård och melodiös musik i ett utförande med sådan variation att det nästan är oförskämt bra. Det är en fantastiskt bra skiva, helt klart en av bandets bästa och jag rekommenderar alla att ge den en chans. I en tid då jag bara lyssnade på power metal och aldrig egentligen hade gillat death gav jag 'Damage Done' en chans. Idag kan jag inte nämna favoritband utan att ta upp Dark Tranquillity. Det borde vara skäl nog att kolla upp den.
HHHHHHH
