Band:
Brian Vollmer - lead vocals
Brent "The Doctor" Doerner - lead guitar
Greg "Fritz" Hinz - drums
Daryl Gray - bass guitar
Diskografi:
Breaking Loose (1979)
White Lace & Black Leather (1981)
No Rest for the Wicked (1983)
Walkin' the Razor's Edge (1984)
Live At The Marquee (1984) (promotional live EP)
Long Way to Heaven (1985)
Wild in the Streets (1987)
Over 60 minutes with... (1989) (best of)
Back for Another Taste (1990)
The Early Years (1991) (reissue of first two albums)
It's a Business Doing Pleasure (1993)
half-ALIVE (1998)
Deep Cuts: the Best Of (1999) (best of)
B-Sides (1999)
Live! in Buffalo (2002) (live)
Rockin' in My Outer Space (2004)
Never Trust Anyone Over 30 (2004) (best of)
Rockin' You for 30 Years (2004) (best of)
Get Up! (2006)
The Power of Rock and Roll (2007)
A Heavy Mental Christmas (2008)
Guests:
Sean Kelly - guitar, bass, background vocals
Steve Georgakopoulos - guitar
Brent "Ned" Niemi - drums
Rob MacEachern - drums
Cheryl Lescom - vocals
Russ Dwarf - vocals
Aaron Murray
Sydney Galbraith
Kiley Joe Mason
Doug Weir
Info:
Produced by Aaron Murray, Sean Kelly and Brian Vollmer
Mastered by Tim Branton
Släppt: 091217
Recenserad: 100127
Länkar:
planethelix.com
myspace
Men finns det någon substans till detta guldvinnande och massäljande band? Jag skulle vilja säga att det gör det, nu har jag dock inte hört mycket av bandet före releasen av denna skiva. Vagabond Bones är en rakt på sak rockskiva med en hel del attityd. Det osar väldigt mycket åttiotal om detta band, dock med en produktion som är klart mer modern. Låtarna är raka och utan kompromisser med fokus på sången och starka refränger så som är regeln i denna genre av melodiös rock.
Skivan består av nio låtar där ingen är överdrivet lång vilket bara måste ses som något positivt och dessutom ger skivan en väldigt intensiv känsla. Alla låtar har mycket energi och melodi med många starka refränger. Några exempel på dessa spår är inledande The Animal Inside (won’t be denied), Go Hard or Go Home och så vidare, även titelspåret som vi inkluderat en video av i denna recension är av samma snitt.
Dessa staka intensiva låtar till trots är min favorit den som kallas Best Mistake I Never Made som är mer åt det melodiösa hållet med en riktigt skön melodi och riktigt snygg känsla. Hade de haft en till sådan låt på skivan hade jag nog höjt betyget lite, men denna låt räcker faktiskt långt för att höja denna skiva.
Egentligen finns det sedan inte speciellt mycket negativt att säga om denna skiva då den har riktigt fina spår och bra melodier och så vidare men en sak som slår mig lite grann är den där känslan av att bandet återvinner. Det känns som att vi hört allting tidigare och den stora saken för mig med denna skiva är att den inte känns speciellt fräsch och nu när jag skrivit av den kommer den troligen bara att läggas till handlingarna som de flesta andra skivor jag recenserar.
Missförstå mig dock rätt här, jag klagar inte på något sätt och gillar du verkligen denna genre så är jag säker på att du verkligen kommer att uppskatta denna skiva. Den är riktigt välskriven med bra låtar och bra produktion så för er inbitna fans av den melodiösa rocken kan jag verkligen rekommendera denna skiva.
Helix femtonde album är väldigt snyggt och välproducerat men jag får hela tiden känslan av att jag hört det förr så för mig faller Helix på igenkänningsfaktorn. Jag kan dock varmt rekommendera denna skiva för alla fans av melodiös rock.
HHHHHHH