Deathbound - Non Compos Mentis

Spår:
01. I Hate Them Still
02. The Wave Called Misery
03. Free Shackles For Everyone
04. The Process Of Destruction
05. A Better Tomorrow
06. A Reason For Your Fight
07. Hell Could Be the Cure
08. When The Seas Are Boiling
09. Strain
10. The Blues Of A Dying Man
11. Death Comes For A Visit
12. Non Compos Mentis
13. The World Is But A Memory
14. A Need To Survive


Band:
Kai - Vocals
Pete - Guitar
Sami - Drums


Diskografi:
Domsday Comfort ('05)
To Cure The Sane with Insanity ('03/'06)
We Deserve Much Worse ('07)


Guests:


Info:

Släppt: 100125
Recenserad: 100125


Länkar:
deathbound.net
myspace
dynamicartsrecords.com

Ta en snabb titt på skivomslaget här till vänster. Om ni fortfarande tycker att jag behöver beskriva hur den här skivan låter, vad den låter som och ni vet den där vanliga ordningen vi brukar ta oss igenom här pär Hallowed så kan jag väl göra det, men ärligt talat - det ska väl ändå inte behövas?

För att göra alla nöjda, framförallt de som sett till att jag fått den här skivan, så ska jag nu ändå ta mig igenom en beskrivning av Finska Deathbounds fjärde skiva. Omslaget, som ni nu sett noga, föreställer alltså en typ röntgenbild av en människa med hjärna och allt. Och det är väl här de gjort av den, för musiken finns det då definitivt ingen hjärna i. Det är hjärnaöd hardcore-/grindcore-döds där bandet i låt efter låt verkar tävla om vem som kan spela sina instrument snabbast. Eller vad säger jag - spela? Nej, tävla om att göra ljud från sina instrument snabbast.

Inledande I Hate them Still är skivans längsta spår med sina 3.04 och är faktiskt inte helt genomusel den första minuten, efter det sätter bandet igång på riktigt och river loss ordentligt helt skoningslöst med att bara dunka så mycket de kan på basen, smattra så mycket de kan på alla trummorna de kan komma åt och gasta så mycket det bara går till en gitarr som spelar två ackord så fort som möjligt. Huvudvärk är det inte en fråga om den kommer eller ej utan till vilken grad den infinner sig.

Men det finns undantag också, ett faktiskt. Spår elva har faktiskt ett kort parti där bandet tar sig tid att faktiskt spela lite också. Tekniskt skulle man kunna kalla detta parti, i alla fall i jämförelse med resten av skivan. Och ett till plus är att skivan trots sina 14 spår klockar in på blygsamma 30,6 minuter, vilket känns som ett enormt plus för denna skiva. Och ska jag vara ärlig känns inte dessa 30,6 minuter som en evighetslång plåga, utan skivan spelar, tack vare sina korta låtar, ut sig själv ganska kvickt när allt kommer omkring.

För er som gillar genren ser jag absolut inga hinder för att ni inte skulle gilla även denna skiva. Det är hjärndöd grind-/hardcore-döds (eller vice versa) som bara låter så mycket och så snabbt som möjligt, precis som mer eller mindre alla framgångsrika band från genren gör det. Jag gillar det inte, jag ärligt talat hatar det. Men jag måste erkänna att det finns faktiskt värre band än detta och sämre skivor än denna. 'Non Compos Mentis' kommer garanterat aldrig mer spelas av mig eftersom jag inte gillar den hör formen av skivor, men det är trots detta en godkänd skiva jag rekommenderar för dem som gillar genren. För alla andra är mitt bästa råd att hålla sig undan, nej för helvete - håll er ordentligt undan!

HHHHHHH

Skivbolag - Dynamic Arts/Sound Pollution
Tre liknande band - Exhumed/God Among Insects/Cattle Decapitation
Betyg: HHHHHHH
Recensent: Caj Källmalm