Spår
1. NEMAS United
2. Saturday
3. Backstreets of London
4. Alcohol
5. Originality
6. My voice
7. Shoes
8. White dove
9. Unknown soldier

Band:
Joel (Lead vocals)
Nisse (Guitar & vocals)
Viktor (Guitar & vocals)
Martin (Drums & Percussion)
Jonathan (Bass)

Diskografi:
Debut

Gäster
Petter Findin (Saxophone)
Arne Larsson (Trumpet)
Mr Bassoon (Bassoon)
Sara Hjälmås (Vocals)
Kim Ahlström (Vocals

Info
Michael Nilsson (recording & mix)
Michael Nilsson & Nemas (production)
Henrik Lipp (master)

Släppt 2009-05-15
Recenserad 2009-05-18

Länkar:
nemasonline.com
myspace
plunk records

Svenska punkrockers som precis givit ut sin första skiva och kan börja njuta frukterna av att sälja en massa skivor. Kanske, kanske inte, de har i alla fall fått ge ut sin första skiva och den skivan råkade dimpa ned i brevlådan här för en stund sedan och nu har den snurrat i min portabla musikspelare under ett antal dagar och jag har kunnat bedöma densamma genom att lyssna noggrant ett antal gånger.

Musikalsikt sett är det simpel och rakt på rock, så som kallas punk i folkmun och det finns paralleller att dra till de gamla storheterna men också till den mer moderna amerikanska variant som kallas skatepunk vilket innebär att det inte bara är tre ackord hela tiden utan det finns lite mer nyanser i form av lite trumpeter, basuner, och sax är något som finns också hjälp av kvinnlig sång i en av låtarna. Jag kan också nämna att som är brukligt i genren är låtarna korta och koncisa precis som punkrockarna skall göra.

22 minuter av högoktaning rockmusik med catchy refränger i högt tempo så jag ser egentligen ingen större anledning till att bandet skulle göra som de säger i sin skivtitel. Det märkliga med detta är att jag faktiskt gillar denna skiva och det är ingenting som ofta händer när det gäller denna genre. Kanske är det de små utsvävningarna som gör det, eller kanske de hitbetonade låtarna. Jag får känslan att att detta band faktiskt kan nå väldigt långt om de bara får rätt promotion. Nio schyssta låtar och 22 minuter av högoktanig musik som rockar fett.

På ett sätt tycker jag att det är lite synd att skivan är så pass kort, men jag misstänker att det är det faktumet som gör att jag gillar den skivan för om den skulle vara längre skulle jag nog börja tröttna ganska snabbt. Nu lallar jag med från första till sista minut och kan egentligen inte finna alltför mycket att klaga på.

Det bästa spåret på skivan tror jag är Backstreets of London som har lite blåsinstrument och bra stämning som står ut lite utöver det vanliga när det handlar om punkgenren. Dessutom bör nämnas att bandet har ett energiskt och för genren mycket passande skivomslag.
Kort sagt och kort skiva med massor av energi, tänk om punken låtit så här när den kom fram i slutet på 70-talet. Då hade jag kanske lyssnat till den genren och inte bojkottat den som jag brukar.

HHHHHHH

Skivbolag - Plunk Records/Triada
Tre liknande band - Ramones/The Offspring/Green Day
Poäng: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm