Recension Bonafide - Something's Dripping 2009

Jag har sett Bonafide live och när jag tog tag i den här skivan hoppades jag för allt i världen att den är betydligt bättre än live för den spelningen glömmer jag gärna, den var inte bra!

Efter första genomlyssningen på skivan kan jag lugnt konstatera att det åtminstone var bättre än live, men så värst bra kan jag inte påstå att det kändes. Dessa herrar med ett visst ursprung i Sweden Rock koncernen kopierar AC/DC-riffen rakt av och kryddar även med en hes sångare som mycket väl kan vara den okände sonen till Brian Johnson och Lemmy Klimister. Korsbefruktning? Visst har Motörhead huserat på Sweden Rock Festival en hel del, svaret är alltså för att träffa sin son Pontus Snibb. Hur kommer det sig att inte AC/DC är här lika ofta då? Kanske har besöksförbud? Äh, skitsamma!

'Something's Dripping' heter Bonafides andra album och med sina Sweden Rock haglande referenser försöker de nu ta sig in i de flinta medelåldersherrarnas vardagsrum för att flockas i bokhyllan tillsammans med Iron Maiden, AC/DC och Black Sabbath och alla de andra gamla rävarna som hör Sweden Rock-generationen till. Vi kan ta två exempel bara för att klargöra hur fåniga dem är: bandets hemsida heter BonafideRocks.com (och deras myspace är myspace.com/bonafiderocks), sjätte låten på den här skivan heter Fill Your Head With Rock (Sweden Rocks slogan) - en låt de för övrigt också gjort på singel och som, tidigare i alla fall, spelades när bandets hemmalag Rögle skrinnar in på isen i Lindab Arena - och likheterna slutar inte där, men jag tänker inte sitta här och göra gratisreklam för Sveriges sämsta rocktidning/rockfestival utan vidare.

Så, är vi helt på det klara med vad Bonafide spelar? Precis, gubbrock som blandar Motörhead med AC/DC och lite Gary Moore. Tre namn ingen född efter 1990 känner till, naturligtvis, men de som inte letat reda på dessa band tidigare och gillat dem kommer inte ha någon nytta av att lyssna på vare sig de gamla akterna eller Bonafide heller, ty det ärom gammal musik som låter gammal. Bonafide é ny musik som låter gammal. Det är precis lika illa det. Enkla riff på gitarren blandas med en identitetslös, hes sångare och melodier som får Iron Maiden att framstå som avancerade musikaliska kompositörer för eftervärlden att minnas. Visst, det är tungt, det gungar och det svänger till och med. Jag kan t.o.m. erkänna att jag på något enstaka tillfälle sjunger med i refrängen, men det är bara så tråkigt. Och dött på något sätt. Hur ska jag kunna komma ihåg Bonafide? Den frågan skickar vi vidare till nästa stycke som en cliffhanger...

Jag kan rabbla klassiska band i evigheter, Van Halen, Black Sabbath, Led Zeppelin, Nazareth, Eagles o.s.v. på bästa Sweden Rock manér, men det vore rätt orättvist mot dessa band att jämföras mot Bonafide (och vi är inte Sweden Rock som har gjort den saken till vår policy). För allt Bonafide har gjort är att ta lite här och lite där och lite där också. Det är riff från vissa, melodier från andra och texter kopierade från lite allihop. Visst ska det erkännas att pussel tar tid och är intressant, men i musik bör det göras lite mer subtilt för att jag ska svälja kakan. Bonafide försöker ju inte ens dölja hur de tagit och lånat. Och för alla där ute som älskar hårdrocken före glammen, för er är det som en påse Twist - det finns några bitar från alla era favoriter. Och musiken är väl framförd, men för mig går det raka vägen genom trumhinnorna och ut lika fort som det kom. Originalen är på något sätt mer intressanta, till skillnad från dem tillför trots allt inte Bonafide någonting nytt. Måste man det då? Nej, självklart inte - så länge det känns som det nygamla materialet har en egen identitet. Bonafide har ingen identitet över huvud taget.

Bonafide kan ta sina bluesiga riff, sina tralliga refränger och sitt gitarrvirtuoseri och fortsätta spela på Sweden Rock Festival, där de i alla fall har rätt målgrupp. Det är bra musik för sin publik, tror jag. Jag tillhör dock inte dem så jag är måttligt road, jag finner det ytligt, plagierat och identitetslöst - men inte helt värdelöst. Kort sagt - Bonafides Twistpåse är inte riktigt i min smak.

HHHHHHH