Recension Aggressive Chill - Destination 7734 2009

Spår
1. Cockroach
2. Done By a Fool
3. Insomnia
4. Empathy
5. Understand Me
6. Outer Edge
7. Red Run Disease
8. Chill Pimp
9. A Moment in Hands
10. Rust
11. Destination 7734

Band:
Mikael Willy Wilhelmsson(V,G)
Krille Kellerman(G)
Robert Ottoson (B)
Tobias R Kellgren (D)

Diskografi:
Agressive Chill (2008)

Gäster
Janne Schaffer (G)
Christer Carlsson (G)
Björn Berge (G)
Pär Karlsson (G)
Björn Bengtsson (V)
Marcos Ubeda (Piano)
Tobias Lindell (Scream)
Tommy Hansson (Strings arr.)
The Prague Symphony Orchestra

Info
Recorded at Bohus Studios
Produced & Mixed by Tobias Lindell
Mastered by Vlado Meller, NYC

Release: 2009-10-05
Recenserad: 2009-11-27

Länkar:
aggressivechill.se/
myspace
youtube

Aggressive Chill är ett svenskt band som verkar ha lyckats rätt hyfsat med att slå sig framåt på denna döende musikmarknad. Med prominent gästlista och med en väskmässig design av skivomslaget har de nu kommit med sin andra skiva som fortfarande andas ett amerikanskt sound, nästan så att du ibland tror dig lyssna till ett amerikanskt band.

Jag tror att ni anar hur jag skall beskriva den musikaliska biten, ett amerikanskt tungt rocksound som andas whiskey med sina tunga gitarrer och överlag kraftfulla produktion. Med andra ord är soundet på denna destination väldigt likt det sound bandet hade på den första skivan med ett tungt rocksound som blandas ut med melodiösa bitar, bandet använder också lite symfoniorkester för att hjälpa upp denna melodiösa sida.

Jag fann den förra skivan bra om än en aning steril och inte så värst intressant egentligen men ändå en bra skiva. Känslan initialt var densamma när det gäller denna skiva, det var bra och välgjort men kanske inte alltför intressant.

Efter en stund har jag dock ändrat mig lite och insett att denna skiva faktiskt är märkbart bättre än den förra bandet släppte. Anledningen hade jag lite svårt att beskriva från början men jag har kommit fram till att den är något mer varierad, den har ett något mer homogent framförande och den har framförallt bättre låtar som engagerar mer än den förra skivan gjorde.

Inledande spåret Cockroach sätter tonen direkt, det var en av få låtar som gav en bra känsla redan från början. Efter en stund inser jag att det finns mycket bakom många av spåren, en del som Insomnia är en aning trötta men ändå fina och kul att lyssna till. Och ju mer jag lyssnar desto mindre har jag att anmärka på.

Så Aggressive Chill når allt närmare toppnivå när det gäller deras musik, Janne Schaffer som gäst borde ju indikera något när det gäller bandets kommersiella potential. Oron är dock att bandet ska fastna i det kommersiella träsket och glömma bort vad som en gång skapade den musik de slog igenom med.

Så kort och gott: en bra skiva som borde kunna sälja ganska bra faktiskt.

HHHHHHH