Recension Wednesday 13 - Skeletons 2008

Onsdag och inte fredag, det kan man väl svälja antar jag men anar att vissa kanske har lite svårt att byta dag eftersom förändring är av ondo och gamla traditioner måste hållas. Men onsdag den trettonde är det som gäller när vi talar om bandnamnet på detta band, det är också namnet, eller artistnamnet, på snubben som sjunger.

Skrämselmetall, eller skräckmetall talas det om i informationen, är det plutonium kanske? Nja, inte direkt men skrämmande kanske det kan anses i ögonen på de som var unga på 40-talet. Alice Cooper kommer genast upp i tanken när det gäller både namn på sångare och band samt genren och vid en granskning av promoinfon jag fått tillhanda framgår det att Alice Cooper är onsdagens idol.

Musikaliskt sett är onsdagen ganska rakt på heavy metal, faktiskt ganska mycket i nämnde Coopers ådra. Det innebär förstås att det är distade gitarrer och riff, en del melodislingor precis som vanligt, tung smattrande bas och baskaggar på trumkitet och en sång som är lite raspig inte som en precisionsfil utan snarare en rasp eller åtminstone ett grövre sandpapper. Det kanske kan benämnas som aningen tyngre än det mesta materialet i genren och det är tyngden som kanske är det mest utmärkande draget, tillsammans med sången förstås.

Det låter förstås hårt och tufft, kanske inte direkt skräckinjagande men det hela är mycket välgjort och välförpackat. Produktionen lämnar ingenting att önska, mer än kanske lite mer originalitet men det kanske åstadkoms på skrivandestadiet snarare än i det senare produktionsstadiet. Tyvärr lider denna skiva precis som i stort sett allt i detta samhälle av likriktningens förbannelse och då menar jag inte den riktning lik färdas när de återuppstår som zombies. Jag menar att låtarna helt enkelt låter för lika varandra, utan informationen i displayen på poden skulle det vara hart när omöjligt att särskilja låtarna. Det är mitt stora problem med denna skiva, det behövs variation för att skapa en intressant skiva.

Skivan är välproducerad, den låter bra, den har alla aspekter den behöver bortsett från den där variationen som är en så viktig del. Jag måste medge att jag värmdes upp allt mer till denna skiva men gränsen nåddes för ett par genomlyssningar sedan och nu har jag kommit fram till min slutgiltiga poäng som faktiskt är rejält bättre än jag tyckte från början.

Onsdag är mitt i veckan, ingen vidare dag egentligen eftersom den är mitt i arbetsveckan när tröttheten börjar tränga sig på och det fortfarande är långt kvar till ledig tid. Men ingenting ont om denna onsdag men den borde vara aningen mer omväxlande än en onsdag på jobbet men å andra sidan är denna enformighet av högre kaliber än en arbetsdag, mycket högre.

För er som gillar monster, blod, onsdagar och döda karolinor är detta en utmärkt skiva, för de få övriga är det inte lika vasst.

HHHHHHH