Band:
Pazzer (V,G)
Senf (B)
S.p. Senz (D)
Diskografi:
Lightbringer (1996)
Väteren Frost (1997)
Fleischwald (1998)
Totenmond Shape Edition (1999)
Reich in Rost (2000)
Auf dem Mond ein Feuer (2001)
Unter Knochen (2004)
TonbergUrtold (2005)
Info
Achim Köhler (prod.)
Länkar:
totenmond.de
myspace
massacre
Så vad är egentligen doom crust/ metalcore? Jag vet inte direkt vad det är men jag funderar i termer om extrem metal eftersom det är där bandet har sin bas. Med doom brukar menas långsamma och tunga riff vilket passar bra in på denna skiva, den är tung med släpande riff och vrålande sång. Tunga trummor och blytungt med vrål på tyska. Låter det inressant? Om det gör, kanske ni ska fortsätta lyssna, läsa menar jag förstås.
Skivan öppnar med ett 2001-osande (ja ni vet filmen (ni vet den som regisserades av Stanley Kubrick (världens bästa regissör!))) intro som onekligen väcker många intressanta associationer i mig, spåret heter sedan Luzifer Stampft.
Efter detta högintressanta intro händer egentligen ingenting omstörtande sedan utan det är ett genomgående tungt malande rakt igenom skivan.
Frågan man alltid måste måste ställa sig inför en skiva är, tillför denna skiva någonting? Är det någonting som berör? Har det någonting unikt? Kvalitén är också en viktig punkt när man beaktar en skiva under recensionsskrivande.
Vad blir då svaren på frågorna? Och varför frågar jag massor av saker? Och varför har tomten skägg? Varför bor japaner i Japan? Vem skrev egentligen Koranen? Svaret är 43. Skämt åsido, vaddå skämt? Vaddå schizofren?
Svaren är som följer: Nej, de första sekunderna som låter som 2001 och inledningen på andra spåret, att de sjunger på tyska, svaren är som nämns här, vet inte, skägg kan anses som ett tecken på visdom, man kallar människor som bor i Japan för japaner, det var många olika personer, skämt är någonting som har en humoristisk poäng, schizofreni är en psykisk sjukdom.
Jag tycker faktiskt inte att denna skiva är någonting nytt, kanske som sagt inledningen och första spåret som är det snabbaste bandet gjort enligt egen utsago och det kan väl stämma med tanke på att allt går i slo-mo annars. Skivan tillför ingenting till en redan cementerad diskografi, det känns som en upprepning. Skivan berör inte mig det minsta, den känns seg och oinspirerad. Ur kvalitetssynpunkt kan det trots allt nämnas vara bra eftersom produktionen är rätt snygg och välgjord, frågan är kanske om det låter för polerat för genren när jag i slutändan inser att denna skiva inte ger mig någonting förutom den där lilla känslan av 2001 i början och sedan dör allt intresse. Skivan är dessutom över 48 minuter långt vilket känns i häftigaste laget för genren, kanske skulle något spår ha utelämnats.
Som ni förstår har jag inte alltför mycket gott att säga om denna skiva, den känns inte speciellt intressant och passerar bara obemärkt förbi så det är inte konstigt att jag inte kan finna någonting positivt.
Det bästa med denna skiva är att det är en extremskiva som inte startar kräkreflexen.
HHHHHHH