Dark Princess - Stop My Heart

Spår
1. Cry
2. Stop My Heart
3. One Last Goodbye
4. Please Betray Me
5. Join Me In Life
6. The Deepest Fall
7. No Pain
8. Close to the Sky
9. Endless Dead Time
10. The Pyre’s Song
11. Nas Bolshe Net
12. Zhestokaya Igra


Band:
Olga Romanova (V)
Alexander Lyubimov (G)
Stepan Zuev (K)
Denis Stekanov (D)
Ilya Klokov (G)
Stas Fatjanov (B)


Diskografi:
Without You (2005)
Stop My Heart (2006)
Zhestokaya Igra (2007)


Länkar:
darkprincess.ru
myspace
machxx


Ryssar och åter ryssar, ingenting vettigt kan det komma därifrån, jag menar titta på detta hemska ryska band en viss före detta Hallowedfilur tvingade oss att lyssna på i bilen till SRF en gång, Iron Maiden på ryska, hu vad hemskt. Nej ingenting vettigt kommer från ryssland, Putin, Stalin, Lada, Vodka, Tjernobyl, listan kan fortsätta i all oändlighet.

Nej men, vänta, vad är nu detta? En skiva från ett bolag jag aldrig hört talas om, men dessa finns det ju många av, men vänta igen. Detta bolag har bara ett band och det är ryskt, och de är ingen Iron Maiden klon, de har en kvinnlig sångerska (konstigt vore det om sångerskan var manlig) med rött hår som dominerar bilderna av bandet. Men utseende är inte allt om bandet suger och om det gör det ska vi ta upp om en stund, Tjernobyl. Först musiken, bandet svävar i gränslandet mellan gotisk (inte visigotisk) rock och metal, tunga riff med tunga gitarrer med tuff dist blandas med en mer melodiös sida. Trummorna har bandet också varit rätt smarta med i och med att de inte hamrar som galningar på allt utan mer subtilt trummande som inte har en störande roll som ofta händer i metal men så är ju också den musikaliska fokalpunkten den kvinnliga sången och de starka melodierna.

Glasklar produktion där allt är polerat till punkt och pricka, polerat på ett snyggt och fungerande sätt inte så att det låter plastigt eller så utan tufft utan att låta som skit. Klanderfri produktion är väl det minsta man kan säga om det, allt framhäver vad bandet är bra på. Låtskrivandet fungerar också det helt perfekt där man hittat den perfekta balansen mellan manlig intervention i den huvudsakliga kvinnliga sången, ingenting att klaga på där heller, faktum är att bandet låter väldigt moget för att ha gjort så lite. Om jag nu måste klaga känns det trist att jag får denna skiva nu, den kom trots allt 2006, åtminstone i Ryssland men nu släpps den i en limiterad utgåva som dessutom innehåller debutskivan som tyvärr inte följde med min promoskiva vilket känns en aning trist eftersom jag vill höra den, men skivan finns ute nu så jag antar att en beställning är på sin plats.

En skiva består för det mesta av spår, så även denna och den inleds med ett som heter Cry som är riktigt, riktigt, riktigt, riktigt bra och hade troligen varit odiskutablet årets spår om det inte varit för att nissar som Ayreon, Avantasia och Rage också släppt nya skivor med mycket bra låtar, 2008 vad väntar egentligen under detta år? Jag är spänt och nyfiken på vad som skall dyka upp framöver, men till dess behöver jag inte lida om jag lyssnar på detta. Efter Cry kommer skivans titelspår som inte direkt är mycket sämre, ett riktigt snyggt spår även det och det fortsätter så hela vägen till de två avslutande ryska spåren som är lika fina som allt annat på skivan, en imponerande skiva. Den får mig dock att fundera på varför inte Nightwish valde denna inriktning med Anette, att de fortsatte med sin pompmetall, inte för att Dark Princess är direkt opampiga men de har en klart bättre balans.

En imponerande och väl balanserad skiva som klockar in på mindre än 50 minuter vilket är en perfekt längd för nästan vilken skiva som helst. En magisk skiva som fångar lyssnarens öra och håller fast greppet om det rakt igenom från startlinjen till mållinjen det är imponerande.

Slutligen vill jag bara säga att det faktiskt nu kommit någonting värt något från Ryssland, eller kanske: From Russia with love (Bondtiteln ni vet).

Post Scriptum: ni kan lyssna på skivan här också.

HHHHHHH

Skivbolag - Mach XX/SPV/Sound Pollution
Tre liknande band - Nightwish/Xandria/Edenbridge
Poäng: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm