Spår:
CD 1
1. Meridians
2. End, Infinite
3. Epicentre
4. Lotus Continent
5. Nulle Part
CD 2
1. Wings Of Lead Under Dormant Seas

Band:
Marc T : guitars and voice
Alain B : drums
Christophe [zomb] D : synthetic sounds
Stéphane L : guitars
Christian M : bass

Diskografi:
And Shall the Sky Descend (2004)
Blight and Vision Below a Faded sun (2000)
Down, Last Level (1998)

info:
Axël Kriloff : painting
Mixed and mastered by Marc T

Länkar:
dirge.fr
myspace
equilibre

Franska Dirge är enligt skivbolaget Equilibre Records mästare på att måla upp musikaliska landskap av monotona ljud och liknande. Det skulle kanske enligt någon vara ett mästerverk i atmosfärisk musik, men det är mestadels monotont. Nu har jag inte hört det så kallade mästerverket som består av en hel skiva, titelspåret som inte ingick på denna promo, men av det jag hört kan jag nog gissa på att den inte tillför mycket i fråga om intresse eller meodi.

Dirge målar ett musikaliskt landskap av långdragna gitarrsounds och samplingar samt små oaser av släpande raspig sång. Det känns mycket som ett ökenlandskap utan egentligt hopp, sanden kryper in överallt; under kläder och in i skorna och skapar en allmänt otrevlig känsla. Dirge imponerar inte med detta musikaliskt men det fungerar faktiskt väldigt bra som bakgrund när man inte aktivt engagerar sig.

Jag kan inte se storheten i Dirge, deras monotona ljudbild, det musikaliska landskap de skapar; jag kan inte bli engagerad hur mycket jag än skulle önska. Vid aktiv lyssning känns detta landskap tungt att kämpa sig igenom, lite som att vandra genom ett ökenlandskap helt utan vatten. Inte bara det att det är torrt och jobbigt att ta sig genom det kommer hela tiden störande sounds uppifrån i form av grymtande gitarrer, och när du väl når din oas är vattnet förgiftat men du dricker det i alla fall eftersom du är så törstig. Sakta bryts du sedan sönder inifrån utav giftet du drack, lite så känns Dirge vid aktiv lyssning. I mer passiv form fungerar det alldeles utmärkt då en timme passerar ganska snabbt när tomrummet fylls av Dirges ljud. Det är mycket bra som arbetsljud där ingen uppmärksamhet behöver betalas, då går det. Jag skulle dock aldrig vilja se dem live eftersom den musiken vid hög volym skulle vara förödande.

I bästa omdöme skulle Dirge kunna kallas monotona men min beskrivning skulle snarare vara att Dirge är tråkiga, urtrista faktiskt.

HHHHHHH

Skivbolag - Equilibre
Tre liknande band - //
Poäng: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm