As I Lay Dying - An Ocean Between Us 2007

Spår:
1. Separation
2. Nothing Left
3. An Ocean Between Us
4. Within Destruction
5. Forsaken
6. Comfort Betrays
7. I Never Wanted
8. Bury Us All
9. The Sound of Truth
10. Departed
11. Wrath Upon Ourselves
12. This is Who We Are

Band:
Tim Lambesis (V)
Phil Sgrosso (G)
Nick Hipa (G)
Jordan Mancino (D)
Josh Gilbert (B)

Diskografi:
A Long March: The First Recordings (2006)
Shadows are Security (2005)
Frail Words Collapse (2003)
Split w/ American Tragedy (2002)
Beneath the Encasing of Ashes (2001)

Inspelningsinfo:
Producerad av Adam D
Mixning & Mastering Colin Richardson
Brian Thompson (Video)
Jacob Bannon (Art)

Länkar:
asilaydying.com
myspace
metal blade

Den tveklöst bästa skivan med As I Lay Dying som jag hört, det kan jag klargöra redan nu och det hörde jag redan på första spåret första gången jag lyssnade. Detta är något utöver det As I Lay Dying-vanliga, utan att för den delen lämna den aggressiva melodiösa death metal med atmosfärer och vissa progressiva inslag som bandet spelat tidigare. Det är kanske lite mindre aggressivt och mer progressivt denna gång, mer atmosfärer skapat av en påhittig mixning och uppfylld genom pianopartier och annorlunda gitarrdistningar. Det känns lite thrashigt, lite 80-tal med moderna inslag som bara är till godo.

As I Lay Dying låter definitivt inte som någon döende filur, halvvägs på väg till Sankte Pers port i hopp om att få nå himmelriket, detta är levande dödsmetall med tyngd och stamina, kraft och baktanke. Sången är intressant, varierad och en välsjungen blandning mellan skrik, vrål, growls och klarsång. Sångmelodierna känns som hittade, det är som en nyckel i ett nyckelhål. Den sitter i gängorna, matchande just det ASSA låset som den ASSA nyckel det är. Dessutom har herr Lambesis en bra röst som tål variationerna bra.

Det är som en korsning mellan en gräshoppa och en trollslända, man fattar inte alls vad fan det handlar om, men det funkar! Skivan skrevs och spelades in på väldigt kort tid, men kanske är det just det som är framgångsreceptet, det är ärligt, rakt fram och inga konstigheter. Låtmaterialet är av varierande karaktär, men inte varierande i kvalité, kvalitén är det inget fel på.

As I Lay Dying skulle nog inte må dåligt av en permanent medlem på klaviaturen, det låter så fint i de få partier där någon klinkar på där. Det är dock ingen nödvändighet, det låter bra nog som det är. Gitarrerna är harmoniska och känns väldigt annorlunda – de blandar en stil av thrash, rock, pop och prog. i ett, en väldigt spännande kombination om vi säger så. Väldigt rikt blir det av de många tempoförändringarna mellan låtar och i låtarna.

En skiva som gjord för dig som gillar melodiös death metal av det aggressivare slaget. Tillsammans med Dark Tranquillity är detta de två mest givna köpen detta år för fans av den stilen. Detta är första As I Lay Dying skivan jag ärligt rekommenderar att införskaffa! Den håller i längden på ett sätt som de inte gjort tidigare, den är rak, ärlig och fullkomlig och kommer i ett snyggt omslag. Det är dags att göra första hjälpen på den där döende typen, en musikalisk anda som denna vore trist om den bara dog bort.

Poäng: HHHHHHH

As I Lay Dying live
Fryshuset/Stockholm 2007-10-08

Jag håller på tyna bort i den extremt långa väntan efter Darkest Hour gått av och As I Lay Dying ska gå upp. Tre tråkiga band är förband till As I Lay Dying och inte heller As I Lay Dying känns särskilt kul. Låtarna känns trista, endast de nyare låtarna är intressanta, och bandet är inte heller särskilt roliga. Det mest intressant asom hände rär när alla banden komme rupp på scenen samtidigt med toarullar, dammsugare, jucapalmer och allt vad de hittat backstage för att larva till sig denna turnéavslutning. Det är väl okej, men resten av kvällen känns dryg med en otroligt irriterande publik som springer runt i ringar och knuffar omkull folk som bara vill gå dit för att se bandet live och ha lite kul. Ingen vidare upplevelse.