Christian Tolle Project
Point Blank

Christian Tolle och hans projekt är tillbaka med ett nytt album, ett album som fått namnet Point Blank som ser ut att vara en explosiv historia om man tittar bara på omslaget. Tolle sköter det mesta själv som gitarr, bas, trummor, produktion och så vidare, dessutom har han listat ett antal kompetenta sångare att framföra sånginsatserna, ungefär som var fallet på det föregående albumet som fick fyra poäng av vår recensent för ett par år sedan. Precis som då har albumet inget imponerande omslag men färgkoden är kanske mindre Hallowedsk denna gång vilket som skivomslag passar bättre än på det föregående albumet. Men vad ska vi då säga om albumet som har 10 låtar där än skrevs för flera decennier sedan.

Hårdrock, melodirock, AOR är väl benämningar som kan användas, klassisk stiliserad rock med modern ljudbild – egentligen ganska typisk för genren och inget som jag tycker sticker ut. Ganska typiskt låtmaterial och kanske är det signifikativt och en bra indikation på vad man kan förvänta sig när vi noterar att de bjuder på en cover av Rainbows klassiska Since You’ve Been Gone som är en urgammal men fortfarande like vass låt som också avslöjar vad bandet inspireras av. Det är en av de tio låtarna och den sticker ut lite, de andra känns ganska typiska för melodirocken och de bjuder inte på speciellt mycket variation så det är definitivt en fördel att albumet är kort.

Albumet är bra, låtarna är trevliga och ganska tilltalande, gillar man genren är chansen god att man uppskattar albumet. Jag gillar främst coverlåten Since You’ve Been Gone som är nästan lika vass som när den sjöngs av Graham Bonnet för hundratals år sedan, men kanske är det lite av en svaghet när ett albums bästa spår är en cover gjord av ett annat band. Så om du gillar klassisk hårdrock kan det utan tvekan vara ett album värt att titta närmare på, och kanske kan man säga att det låter bättre än omslaget indikerar.

Och med det får väl slutsatsen bli att Tolle och hans band bjuder på ett trevligt album som man definitivt kan uppskatta och spela om ett par gånger. Att albumets bästa låt är en cover av en fyra decennier gammal låt kan ses som lite av en svaghet och det är ett album man ganska snabbt tröttnar på även om det är väldigt underhållande en stund.

HHHHHHH